Skulle ut till Lindex en snabb tur för att se om jag kunde hitta någon julklänning till Matilda. Är lite sent ute i år för jag har inte kunnat bestämma mig. Där där med snabb tur kunde jag glömma för affärerna är fulla med folk och köerna långa. Sedan ska folk ha allt inslaget i små paket med krusade snören och köpa presentkort. En dam betalade 500 kronor med tjugor!
På barnavdelningen var en liten flicka, kanske runt två år, som grät och skrek. Det var inte ett sånt där irriterat, argt, dåligt tålamod, jag är trött på det här gnäll-skrik, som de flesta barn ger upphov till ibland. Vissa mer än andra:-) Det här var mer ledset, förtvivlat, uppgivet gråt. Det var så hemskt att jag till slut fick ont i magen av att höra det och det var tydligen fler som reagerade. En kvinna gick fram till mamman och gav henne 20 kronor att köpa en korv för till flickan. Mamman ville först inte ta emot pengarna men gjorde det till slut eftersom den andra kvinnan propsade och sa att flickan var så ledsen att hon behövde en korv. Så var flickan tyst en stund och mamman fortsatte leta kläder. Sedan började hon gråta igen. Denna gången ännu värre. Det var verkligen hemskt. Hade jag inte stått i kö hade jag gått ut så jag slapp höra det. Ett alternativ hade varit att gå fram och ta upp barnet men det kan man ju tyvärr inte göra med andras barn!? Antagligen insåg till slut även mamman det ohållbara i situationen så hon gick ut. Då hade hela kön vänt sig om ett antal gånger och undrat var det frågan om. När jag kom ut ur affären såg jag dem igen och då satt flickan i vagnen och åt korv. Tyst och belåten, tack och lov!